Livskraft

När Hjärtat Ropade JAAA, Hann Jag Inte Ens Tvivla

Vem är jag? 

-”Du är rent medvetande enbart,

 se det så, så förstår du bättre. 

Att ställa denna fråga gör att universum

 expanderar och förstärks in i minsta kvark. 

Det är läkande för allt som existerar och

 någonsin har skapats – så ställ den ofta till dig själv”

 

År efter år har detta pågått, denna dialog med något större än mig själv. Något som är min allra största rikedom i livet, min vägledare, mitt bollplank.

 

En drivkraft större än mig själv

 

Min drivkraft har aldrig varit den materiella utan den själsliga. En drivkraft som varit så mycket större än jag själv. Jag har levt med en känsla av att det är bråttom och att jag letar efter något som jag inte vet vad det är.

Längtan efter möten som går på djupet, men det var som jag krockade med det nu rådande systemet som vi lever i här i västvärlden, där vi alla värderas utifrån hur framgångsrika vi är ekonomiskt och yrkesmässigt. Det var som om jag spelade på en annan arena – icke värderad utifrån samhällets normer.

 

Mitt hjärta svarar 

 

………Så händer det bara.

 

 En dag får jag en fråga som gör att mitt hjärta öppnar sig på vid gavel och ut strömmar det ett JAAAAA! Min hjärna hade inte en chans att hinna tänka igenom saken. Aldrig har något varit så himla självklart. Två dagar senare ringer jag förundrad min förläggare Josefin Lassbo och berättar att det slog mig nu att jag inte ens tänkt att jag inte skulle klara av det. En oerhörd lyckokänsla som inte går att beskriva for genom hela mitt system. Jag såg min livsresa från rädsla och oro för allt, till absolut tillit, till att allt jag behöver kommer till mig. Tacksamheten strömmar utifrån hela mig till livet självt. Så storslaget livet är i sin essens. 

 

3DC1A374-A7FD-49E0-92BE-AC4E6C08FEFE.jpg

Så vad var det mitt hjärta ropade JAA till? Att skriva utifrån temat Famna Feminint ledarskap. Vi 17 utvalda kvinnor skulle skriva ett kapitel var om hur vi ser på detta. Är det möjligt att få lov att skriva om det som jag har funderat så mycket på och få lov att fördjupa mig i denna text? Vem serverade mig denna möjlighet? Förlaget förstås men hur fick de iden om att jag skulle vara med? Vilken energi drog detta till dem och mig?

 

Att våga älska sig själv

 

Jag lägger mig på kvällen lägger mina händer över hjärtområdet. Går in i total avslappning samtidigt som jag med min inre röst talar om hur mycket jag älskar mig själv, hur glad jag är över att få vara min egen vän, hur fantastisk jag tycker jag är…..jag stöttar och uppmuntrar … och kärleken strömmar genom min kropp. 

Där är hon mitt inre barn – hon växer upp för min inre blick – mitt inre barn växte upp och där står hon, rak i ryggen med mild blick. Det strålar ut visdom och kärlek från hela hennes väsen. Förundran, sen stillhet, stillhet – ett helt livs maraton är över. Var all denna strävan enbart för mig eller kommer et något mer ur detta? 

 

Fullbordan

 

Jag sitter i mitt paradis intill rosbusken på stenen och betraktar mitt liv och allt jag är så tacksam för. Tack är ett för litet ord, det finns inga mänskliga ord för värdet i min frekvenshöjning.

-        Hur fint vore det inte om jag kunde måla tavlor som är sprungna ut det stora medvetandets frekvens utifrån mina upplevelser. Att få bjuda in till livssamtal runt detta. Vilken gåva det skulle vara.

-        - Skriva en bok – en livsbok som ger människor mod att lyssna inåt, och se att det inte finns några gränser för vad som är möjligt.

Jag går in och hämtar en kopp kaffe och några små ostar, tar svängen förbi min stora målning som jag hittade en ram till på senaste loppisen. Inser plötsligt att målningen är FULLBORDAD. Ramen kom till mig alldeles efter upplevelsen med mitt inre barn som vuxen. Så himla häftigt. Målningen har stått ofullbordad i flera år, jag ser hur de två där inne vänder ryggen åt varandra och har gjort så i flera år. Jag vet också att när de vänder sig mot varandra så kommer den stora födelsen att ske och stråla ut i det stora ljusklotet som är så lysande.

 

Läser i boken ”Drömmästaren” ” När vi är sorgsna tror vi att vi är skyldiga till något”. Jag insåg att jag under alla dessa år burit på tron att allt det tuffa som jag gått igenom i livet hänt mig för att jag var en dålig människa.

 

Linjen som leker sig fram på papperet, sedan tar färgen sin plats, utvecklas och de vackra bitningarna etsar sina egna mönster, i sin egen rytm. Jag är åskådaren – iakttagaren. 

Är det så att jag också är linjen och det är livet som ritar sin egen väg?

Att ha tillit till att livet bär mig, blir min viktigaste livsvisdom på färden.

 

Det här kommer jag att blogga om 

 

I min blogg kommer Jag kommer att skriva om hur jag hittade tilliten och kärleken till livet och hur jag släppte taget om rädslans tunga bagage på min resa till att nu kunna skriva om ledarskap. 

 

-       Ett ledarskap som är en spegling inåt som sedan ska reflekteras utåt.

 

Vill du följa min resa  ……….